Vintermys i kajaken 121214

Fredag förmiddag, några minusgrader, ostlig svag vind och sol. Snön glittrar på skärgårdens klippor.

I en veckas tid har jag sett detta härliga vinterväder från mitt fönster och nu kan jag inte hålla mig längre. Jag tar ledigt några timmar för att paddla en sväng. Enligt prognosen är detta sista fina dagen före jul. En front ska komma in i eftermiddag och sen stundar slask och mulet hela vägen fram till jul.

Istappar saltvatten

Jag packar de tre T:na (torrdräkt, termos och torrt ombyte) och är snabbt nere på klubben. Sjösättningsbryggan gnisslar i den ostliga vinden och medan jag plockar ihop grejerna ökar vinden något. Inne över land i öster syns moln. Fronten lär komma idag, fast det brakar nog inte löst förrän till kvällen ser det ut som. Holger är redan ute i skärgården, jag nådde honom på mobilen och det är bra väder på västsidan.

Iväg. Underbart att vara i kajaken igen och säsongens första tur med snö pudrad över klipporna. Jag tar vägen genom Stångehuvud. Kajaken stryker tätt över tångklädda grynnor. Det är något särskilt med vinterljuset, den låga vinkeln ger landskapet varmare toner. Graniten ser nästan röd ut, särskilt med snön som kontrasterande glasyr. Klipporna är vackrare än någonsin och får mig att tänka vinterpoesi. Småfåglar leker tittut bland klipporna och har hittat lä här. En gärdsmygs skugga förstoras rejält på stenen bakom. Uppe på branten lyser Stångehuvuds gamla lotsutkik vit, och nere vid vattnet syns bergsklacken tydligt i lågvattnet. Jösses vilken vacker dag, detta skulle jag vilja bjuda alla besökande paddlare på! Detta är önskevädret för morgondagens glöggpaddling, men då kommer det att blåsa 10 m/s här, snöa och vara mulet. Det gäller att njuta extra mycket idag och hålla utkik efter nästa tillfälle i vinter.

paddling snöpoesi bohuslän

På utsidan Stångehuvud tittar en säl upp när jag paddlar förbi, de är verkligen långt inne nu på vintern. Förresten har jag upplevt säl på nästan alla paddlingar under hösten, snudd på sälgaranti.

Jag håller mig längs landkanten där vattnet är slätt som en spegel och klipporna läar den ostliga brisen helt. Fören pekar norrut och jag passerar genom sundet vid Skeppsholmen. Måsarna lättar. Jag viker österut, in mot hamnen. Men först ett fotostopp vid Bansviksudden. Badstegarna är kvar i vattnet och har vackra isskulpturer på handtagen, från tidigare vågor som stelnat. Tången är täckt av rimfrost och bildar vackra mönster. De gamla bryggorna är vackra i vinterljuset. Inne i hamnen ger flytbryggans staket lä och här finns nya isskulpturer. Inte ofta vi har minusgrader länge nog för att få sådana här snyggingar, och visst är de vackra?

Isig brygga bohuslän isskulptur

Trampolinen vid Norra Hamnen ser lite övergiven ut och jag fortsätter förbi Ålevik bort till Långevik. Vattnet speglar sig igen, solen värmer och jag njuter av vinterns skärgårdspoesi. Det blir mycket glida-stilla idag för att njuta och memorera. Tittar ut mot Kornö; snöklädda öar och väldigt små vågor.

paddling snöpoesi bohuslän

Jag paddlar längs granitblocken som är hamnens vågbrytare och ökar takten lite för att hinna före dagens enda båt till entréhålet. Nu hörs min paddel och framför mig, framme vid svängen, ser jag en stor skarvvinge lätta från klippan. Den satt precis nere vid vattnet och hade jag fortsatt ljudlöst hade jag fått den på en meters håll när jag kom fram till svängen. Storskarven fortsätter flyga bort mot Valbodalens hamn, jag ser den när jag vikt runt änden. Här märker jag också vinden, den kommer genom Valbosundet rätt i ansiktet. Ingen stark vind, men den kyler. Uppe på berget signalerar vindsnurrorna nordost istället för ostligt. Nä, då vänder jag tillbaka, det får bli njutningspaddling idag. Med blöta handskar är vind inte skönt.

paddling snöpoesi bohuslän

På tillbakavägen håller jag ut från berget mer och får lite medvindsfart. Solen i ansiktet nu. Vilken dag! Snacka på energipåfyllning. Konstaterar samtidigt att molntungan från öster nu börjar nå Lysekil och att skyar döljer solen då och då. Motvinden sista biten genom Stångholmesund har nog ökat. Jo, vinden har allt ökat men också dragit över på nordost så här är rätt läat ändå. Inne på Gullmaren ser jag däremot några vita gäss så kulingen kommer ikväll. In med grejerna, torrdräkten får sitta på tills jag är hemma, och finavslutning med fikabröd och te i bastun där värmen dröjer sig kvar bäst.

/Paddlat 121214

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

5 tankar kring ”Vintermys i kajaken 121214

  1. Göran Petersson Dr Kajak

    Hej Anette!
    Viken härlig berättelse och vilka fina bilder. Inte utan att man längtar ut. Här i Småland ligger isen på sjöarna. Och i min ålder så är det inte heller aktuellt med skridskor eller skidor. Inte heller är jag någon vintermänniska, jag får hålla till i garaget och meka lite med lite av varje. Ha det bra ! Vi hörs!
    Dr Kajak / Göran Petersson

    Svara
    1. anetteyachtie Inläggsförfattare

      Hej Göran! Du får desto mer gjort kan jag tro 🙂 Kul att höra från dig. En go’ solpromenad med mycket kläder på är inte heller fel, och då kan en termos lätt slinka med. Ha det gott så hörs vi snart.

      Svara
  2. JetteGu

    Helt klart poesi! Att du kan skriva så man längtar hem till sin kajak när man sitter och äter frukost i San Fransisco, det är inte illa 🙂

    Ses nästa år på havet!

    Svara
    1. anetteyachtie Inläggsförfattare

      Hehe, tack Jette. Du får mig att längta till SF istället, en av mina favoritstäder. Hur var Alcatraz tycker du? Ghirardelli Square är/var ett härligt område jag gillade. En fd chokladfabrik som nu är plaza och butiker. Både Patagoniabutiken och seglarkläderna hade rejäl rea så här års, och en trappa upp fanns en underbar butik med kristall och natives-saker där jag köpte mina minnen (kristalldelfin, ros och krabba!). Kanske får ni vägarna förbi? Ha det himla gott där borta!

      Svara
      1. JetteGu

        Alcatraz var verkligen spännande! Gillade upplägget med hörlurar och bakgrundsljud så man verkligen kände stämningen!

        Jag tog vara på ditt tips och letade reda på Patagonia-butiken men fick nöja mig med att trycka näsan mot rutan då de hade stängt innan vi hann fram. Såg dock inga realappar därinne, vilket var en tröst.

        Vi ses 2013!

        Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *