Ulrika Larsson och Nick Cunliffe fortsätter sin paddling Danmark Runt i nästa vecka. De siktar på att starta onsdagen 23 november, för sista biten av Rød-hvide bånd.

Ulrika och Nick avbröt sin paddling efter att tjuvar stulit det mesta av deras utrustning ur kajakerna på stranden i Greve, söder om Köpenhamn. Då hade de paddlat 900 km. Nu startar de igen, från samma punkt och med samma kajaker. De har 300 kilometer kvar till målet.

– Rimligtvis kan vi paddla 3 mil om dagen och nå mål på cirka tio dagar, men vi vet ju inte säkert. Dagarna är mycket kortare nu och vi vill inte paddla i mörker om det är alltför blåsigt. Tillåter vädret kör vi nog nattpaddling också, det är mysigt att paddla i mörker med mareld och stjärnljus. Det ska bli spännande att paddla med övernattningar i den här årstiden.

Vädret har varit lugnt de två senaste veckorna berättar Ulrika. Färden går först söderut längs Själland, där några större bukter ska passeras, sen bär det västvart. Vindmönstret på sträckan är normalt syd-sydväst.

– Vi har två längre överfarter; över till Langeland söder om Stora Bält, och över till Jylland. Sen avslutar vi inne vid tyska gränsen, där man ska lägga handen på en gränssten. Jag ser fram emot att börja igen!

Hur gick det med allting efter att ni fick avbryta paddlingen sist?

Vi håller på med försäkringsärendet. Ingen ersättning har betalts ut ännu, så vi har valt att inte köpa utrustning än, vi har lånat ihop en del. Det är klart man blir lite förgrymmad när man blir bestulen. Jag har sökt lite på nätet, men ingen av prylarna har lagts ut till försäljning. Men jag måste säga att den hjälp och gensvar vi fick när det hände var helt fantastisk. Jag trodde inte det skulle få sånt genomslag, men paddlingsgemenskapen är verkligen otrolig. Jättemånga hjälpte oss, på alla möjliga sätt. En del erbjöd oss pengar, andra ville låna ut utrustning. Andra personer längs återstående paddlingsväg erbjöd oss att bo hos dem.

Vad var jobbigast under paddlingen?

– Västa Jyllandskusten. Första dagarna, när tidvattnet påverkade paddlingen och gav brytande sjö. Jag slogs omkull en gång, och det har jag aldrig varit med om förut, att vågorna är för stora. Samtidigt var det fostrande, allt annat blev ju litet sen. Vi landade och startade i surf.

Mest överraskande och finaste?

– Mycket mer sand än jag trodde, skrattar Ulrika. En lång sandstrand hela kusten upp till Skagen, och sen fortsätter den ner på andra sidan. En sak var läcker. Danmark är hyfsat tätbefolkat, ändå var upplevelsen längs västkusten att man paddlade långt från civilisationen. Stranden var helt öde. Ingen bebyggelse alls syns, längs hela stranden går en sandvall. Man kunde lägga till vid en tom strand för lunch, känna att man var långt ute i naturen, och sen klättra upp på dynen och få syn på en hel by nedanför sig! Häftig upplevelse!

Minnesvärt:

– Navigationen. Spännande med 35 km passage över öppet vatten, den längsta jag gjort. Då hade vi varit inblåsta i 4 dagar. Dag fem blåste det 7-8 m/s sidomedvind, och vi var lite tveksamma till att ge oss iväg. Desto större upplevelse när vi kom fram, efter 5 timmar nonstop i kajaken. Passagen gick jättebra, några ställen det var mer skvalp. Spännande att se hur det funkade med navigationen och hur bra det gick.

Rödvita bandet då?

Vi blir inte godkända för Rød-hvide bånd, pausen har varit för lång. Från början trodde vi att vi skulle bli godkända, men för tre veckor sen fick vi beskedet. Det är ok. Viktigast för mig är att det var yttre omständigheter som gjorde att vi fick avbryta. Vi själva fungerade, och vår kunskap och utrustning också.
Vill vi ha Rödvita bandet får vi paddla en gång till – det är inte helt omöjligt att det blir så!

Kajakrapporten önskar Ulrika och Nick en god tur och härliga dagar ute på havet.

Du kan följa deras paddling på Ulrikas blogg Green Adventures. Foton lånade från bloggen enligt överenskommelse. Green Adventures har full copyright på bilderna.

Ulrika Larsson och Nick Cunliffe avbryter sin paddling av Danmark Runt (Rödvita Bandet). Orsak: bland de tristaste man kan tänka sig – tjuvar stal så gott som all utrustning ur deras kajaker!

Ulrika och Nick fick en tuff start på sin Danmark-Runt paddling. Regn, vind, mera vind och mera regn. Så såg det ut medan de paddlade uppåt längs Jyllands västkust och blev inblåsta flera gånger. När de närmade sig Jyllands spets och Skagen var det bättre väder några dagar och de passade på att kliva iland vid Grenen och spana in hur vågorna från Kattegatt och Skagerakk möts.

Sen vände de söderut och fick blåst och motvind igen medan de paddlade ner längs östsidan Jylland. Motvind dag 1, motvind och sidovind dag 2, inblåsta dag 3, dimma (och lite vind!) dag 4, natt 5 åskväder, dag och natt 6 regn, och sen inblåsta flera dagar i rad istället för att paddla över till Själland … Tydligen har Danske Metrologiske Institut konstaterat att denna sommar är den 2:a regnigaste på 137 år. 

Därefter blev det bättre. Solen kom fram, vinden minskade och rapporterna blev gladare, inte minst för att passagen över till Själlands odde nu var gjord – en milstolpe avklarad – efter ett fint besök på ön Hjelm.

Möten med trevliga människor, sköna övernattningar på kajakklubbar, fin paddling genom Köpenhamns kanaler, härliga upplevelser. 900 km paddling avklarad, bara 300 km kvar. Och så kom bakslaget – en timma iväg från kajakerna för att proviantera, i Greve en bit söder om Köpenhamn, och väl tillbaka ser Ulrika att främre luckan har en glipa och lyfter locket … tomt! Nästa lucka … tomt! Lucka efter lucka rycks av. Tomt. Nicks kajak är helt länsad. De konstaterar att de blivit av med så gott som all sin utrustning. Tre kameror, gpser, alla sjökort, vhf-radion, köket, säkerhetsutrustning, Nicks pass och alla hans kläder, sovsäckarna, nästan alla Ulrikas kläder … listan är hur lång som helst. Mest sörjer de fyra veckors paddlingsminnen i form av foton som försvunnit tillsammans med kamerorna. Bilder de skulle använt till föreläsningar och annat.

När jag läser Ulrikas berättelse på bloggen får jag tårar i ögonen och blir så förbaskad å deras vägnar … tjuveriet är alltför utstuderat för att gjejerna ska ligga slängda bakom nästa buske. Alla har vi lämnat kajakerna utan tillsyn för en nödvändig promenad, och ingen av oss har väl på allvar trott att någon skulle stjäla ur kajaken … och dessutom ALLT. Jag tror då att de ska behöva starta om sin paddling och att alla de 900 kilometrarna gått till spillo. (Som tur var har jag fel).

På en vanlig paddling kan man kanske leva med att grejer försvinner, men på en långpaddling av det här slaget är det värre. Dessutom finns ett antal regler för vilken assistans man får lov att få utifrån … till exempel får man inte be någon annan gå att köpa maten, den måste man köpa själv. Nu får Ulrika och Nick istället fokusera på försäkringsärenden och ambassadbesök för att fixa fram ett nytt pass.

De har valt att pausa sin paddling av Rödvita Bandet, för att komma tillbaka i november. Då paddlar de vidare från Greve, de 300 km som återstår. Den paddlingen hinns inte med när de fått ihop ny utrustning, båda två är uppbokade på andra paddlingar de närmaste månaderna och nästa lediga tillfälle är därför i november.

Ulrika kommenterar:
– Visst känns det surt att inte kunna paddla hela vägen i ett svep, men just nu försöker jag att fokusera på att slutföra turen i november. Även om det blir ett uppehåll på 2 månader, så vet i alla fall jag och Nick att vi kommer att ha paddlat hela Danmarks kust och den dagen jag lägger handen på gränssten 1 vid tysk/danska gränsen, kommer det kännas betydligt bättre än vad det känns just nu, en vecka efter incidenten.

They’ll be back.

Alla foton lånade från Ulrikas blogg Green Adventures enligt överenskommelse. Green Adventures har full copyright på bilderna.